Gåshud och doften av granbarr
Jag minns den här dagen så väl! jag och Evelina skulle på en musikal här i Hudiksvall och jag skulle fylla år tre dagar senare. Förväntan, glädje och kärlek osade omkring mig, jag var lycklig.
Det var innan jag träffade farmor dagen efter, innan hon tog min hand och lovade mig att hon inte skulle dö. Det var innan dagen jag fyllde 15 år och spenderade eftermiddagen och kvällen gråtandes, sittande bredvid min döda farmor och skrek "DU LOVADE ATT DU INTE SKULLE DÖ! DU LOVADE!!!" i min barnkammare där jag spenderat min barndom. Jag minns den dagen så väl, för det var min sista dag innan jag insåg att livet inte alltid är vackert, innan jag insåg att kärlek inte kan överleva allt, trots allt. Jag är fortfarande den glada, spralliga, oseriösa och naiva tjejen jag var då, men på något vis är flickan på bilden en främling. Och det svider lite i mitt hjärta, som att häva alsolsprit på ett sönderkliat myggbett, när jag tänker på vilken sorglig jävel den flickan en gång varit, och hur mycket det förändrade henne.
Ohh, jag ska bli blond igen förresten! hur många gånger jag än må tröttna på det och färga det, så kommer jag alltid vara menad för att vara en blond, livlig bimbo. Blonds' do have more fun!
Kommentarer
Trackback
