Röka under fläkten och dricka jordgubbs- och limedrinkar
När jag väl öppnade min lägenhet kände jag doften av cigaretter och klibbig, söt vodkamix. Tomflaskor och burkar står lite överallt här i min lilla etta. Jag andas in doften och hoppas på att något mirakel ska hända eller att en snilleblixt ska blinka till. Inget händer.
Sen Linnea mystiskt försvann (ljudlöst och genomsynligt) från Hemköp ifrån mig, Johanna och hennes pojkvän verkar ingen riktigt veta vart hon befinner sig.
Ooh, vill kräkas när jag tänker mig vilka saker man skulle kunna lura i en frysande, stenfull flicka på arma 17år en kväll som denna.
Jag är dum som tror att jag kan dricka massa goda drinkar utan att hamna i den eviga dimman.
Trots att jag älskar att vara i den täta rosa dimman som doftar sött och sliskigt och smakar både självsäkerhet och lycka känner jag nu eftersmaken som inte alls är lika smaskig att smaka på: ångetst och en andedräkt som ger avgaser från gammal stawberry daquari.
Men trots kvällens rabalder hade den sina fina stunder, jag är trots allt tre bärs rikare en vodka fattigare.
Nu ska jag somna (läs: ligga orolig, vaken) ensam i mina stora säng eftersom varken Johanna eller Linnéa finns här vid min sida, jag lämnar mobilen påslagen och dörren öppen.
På porten till mitt lägenhetshus står det "Kära grannar (...) min vän har tappat bort sin mobil och kan därför inte nå mig, så jag uppskattar om ni låter dörren stå öppen så hon kan ta sig in till mig (...) / Evelina, våning 5.
Ps. Gott nytt år!" med ett hjärta som punkt under utropstecknet. Det borde väl ändå få dem att mjukna.. eller?
