Fyfan vad den här bruden inte ska ut ikväll
Nu sitter jag här igen, med tjockstrumpor som matchar klänningen jag har på mig för att inte frysa om fötterna. Det är ingen hemlighet att jag inte har mått bra på sistione, speciellt inte efter att jag fick springa för att spy mitt under idrottslektionen (ännu pinsammare var att jag sprang ut igen storgråtandes, yes där var min coola sida förevigt bortspolad, om jag nu ens hade nån från början) så nu när jag har gråtit ut hos mamma, skrikit på pappa och slagit i dörrar så hela huset skakat känner jag att den feta besvikelse och stress jag haft över mig sköljt av mig en smula.
Mellan mina händer har jag en kopp med chokladte.
Det må vara den äckligaste sörja jag någonsin tryckt i mig, men ändå kan jag inte bestämma mig om det är gott eller inte. Det är som att bestämma sig om Dr.Pepper verkligen är gott eller inte, eller varför man köper den där äckliga godisen för 2kr på Q8 även fast man egentligen inte tycker om den, men man ändå VILL ha den.
Koppen jag dricker ur hittade jag längst in i skåpet, gömd. Den är egentligen ganska ful för att vara en kopp: mörkbrun, petrolblå, elfenbensvit, fläckig längst upp. Diametern av koppen är alldeles för bred, vilket leder till att basytan är alldeles för stor jämfört med längden. Ändå får det plats precis lagom med te och trots att det kanske är den fulaste koppen jag sett i hela mitt liv gillar jag den. Den påminner om en kopp man kan hitta i en gammal fjällsstuga med träpanel och gröna tapeter med en röd bäddsoffa framför tevebordet, som står framför en gammal teve med endast 1an, 2an och 4an. I hörnet står en öppen spis och i din hand har du ett litet glas halvfyllt med en dyr jävla whiskey, eller en iskall öl. Om jag blundar kan jag låtsas att det är precis där jag befinner mig, för jag bor trots allt mitt ute i skogen och det enda man kan se är snö, skog, träd och åker. Ljudet av hur träet sprakar under eldens kontroll eller hur eldlukten sprider sig behöver jag inte heller trolla fram, för allt detta når mig från köket. Jag bor nog på kanske världens lugnaste place, och det känns rätt amazing att jag har mitt eget privata rehab bara en bilfärd ifrån mig, och då inkluderas utekar. Även fast det inte används så ofta.
Mellan mina händer har jag en kopp med chokladte.
Det må vara den äckligaste sörja jag någonsin tryckt i mig, men ändå kan jag inte bestämma mig om det är gott eller inte. Det är som att bestämma sig om Dr.Pepper verkligen är gott eller inte, eller varför man köper den där äckliga godisen för 2kr på Q8 även fast man egentligen inte tycker om den, men man ändå VILL ha den.
Koppen jag dricker ur hittade jag längst in i skåpet, gömd. Den är egentligen ganska ful för att vara en kopp: mörkbrun, petrolblå, elfenbensvit, fläckig längst upp. Diametern av koppen är alldeles för bred, vilket leder till att basytan är alldeles för stor jämfört med längden. Ändå får det plats precis lagom med te och trots att det kanske är den fulaste koppen jag sett i hela mitt liv gillar jag den. Den påminner om en kopp man kan hitta i en gammal fjällsstuga med träpanel och gröna tapeter med en röd bäddsoffa framför tevebordet, som står framför en gammal teve med endast 1an, 2an och 4an. I hörnet står en öppen spis och i din hand har du ett litet glas halvfyllt med en dyr jävla whiskey, eller en iskall öl. Om jag blundar kan jag låtsas att det är precis där jag befinner mig, för jag bor trots allt mitt ute i skogen och det enda man kan se är snö, skog, träd och åker. Ljudet av hur träet sprakar under eldens kontroll eller hur eldlukten sprider sig behöver jag inte heller trolla fram, för allt detta når mig från köket. Jag bor nog på kanske världens lugnaste place, och det känns rätt amazing att jag har mitt eget privata rehab bara en bilfärd ifrån mig, och då inkluderas utekar. Även fast det inte används så ofta.
Kommentarer
Trackback
